"Borgå-längtan"

Just nu vill jag vrida tiden tillbaka, till den tid då jag hittade Borgå, som kom att bli "min stad" fr.o.m 90-talets början fram till detta dags-datum (åtminstone i tankarna). Egentligen var det Lovisa som var våran stad men vägen till Borgå var betydligt kortare. Borgå domkyrka, så oändligt vacker, kyrkan där jag gifte mej med "Funckis" yngste son. Min nostalgi beror väl mest på att vår lilla vän, pudel-pojken Oliver som just ska fylla 16 år börjar vara slut och trött. Den lille kraken visar sig tapper och hurtig, men det är nog bara för att inte göra oss ledsna. Så lär dom kunna bete si, di hundarna. Nästan blinder å döver, men duktiger ändå. Nu gäller det för matte och husse.... Så ack, om man kunde vrida klockan att rulla bakåt några år!