Här igen, blåsipporna blommar, men var är OLIVER??? Snyft!Såå tomt, så annorlunda på alla sätt och vis. Men allt ska gås igenom, bit för bit. Han krafsar inte på dörren, han står inte med nosen fast i kylskåpsdörren eller lufsar omkring på gården och luktar på blommorna, spanar mot skogsbrynet eller far som ett "jehu" runt stugan. Tänk att en liten hund tar så stor plats i ens liv. Måste dock få berätta att vi "väntar bebis", en liten ny pudelpojke. Det hade jag fixat redan innan Oliver for till sin himmel. Kanske någon tycker att det är en dum ide' att göra så, men inte jag. Jag försöker inte glömma eller förtränga Oliver, oh nej, han kommer alltid att finnas med starkt och kärleksfullt. Men att få händerna fulla med nytt liv och mycket besvär gör att jag orkar vidare. Det ska finnas en hund i vårt hem så länge jaglever (höll jag på att skriva). Ingen vet något om morgondagen eller nästa vecka, men att inte våga är som att ge upp. Vi får vår lilla vita toy-dvärgpudel Willson Hardy Kid om tre veckor, då den blir 8 veckor gammal. Så nästa gång vi kommer till Kimito borde vi åter vara tre. Det finns ju äldre hundar som behöver nytt hem, men en valp blir mera "egen". Nu ska jag gå omkring här några dagar, prata högt till Oliver och berätta om saker och ting, så han vet att vi aldrig i världen glömmer honom. Det visste han nog annars också, han visade sig starkare än han var för vår skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar