Idag fick jag äntligen uppleva och se stället med egna ögon- Kolars! Vilken känsla, att stå där på själva stället.Tack Heddi och Martti för att ni tog oss med till Kolars som jag läst så mycket om i historieböcker från Kimito. Bl.a Maj-Lis Nybergs bok: Barfota väg. Spår av kolmila, stenfot av nedbrunnet hus, ett hus som beboddes av Lovisa , änka för andra gången innan hon ens fyllt 40 år. Hon var ensam med en stor barnaskara, fattig och nedbruten av sorg och bedrövelse då huset som hennes senare man med stor möda byggt innan han dog, stod i brand. Allt hon ägde och hade brann upp. Men Lovisa gav sig inte, hon reste med barnens hjälp upp en ny stuga.....
Fågelvägen är det inte många km till Kolars, då Svärmor var barn skulle hon ha tyckt att de var grannar.
I morgon åker vi till Kottby, då får jag fråga ut mor Anni igen. Hon är så glad över mitt stora intresse för det gamla, tider som varit här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar