Den rosa sim-ankan finns inte mera. Willson har "förintat" den efter att först varit så rädd för den att han gick stora krokar runt fenomenet, morrande ochsmåskällande. Klockan på väggen var svårfångad med min kamera, stört omöjligt att få en bra bild av den, men på vår vägg hemma kommer den ständigt att påminna oss om våra trevliga vänner Heddi och Martti. Vem skulle ha kunnat ana att "vännerna längs vägen står..", och att vi har så många gemensamma intressen, speciellt forntid seder och bruk.Då vi igår kom hem från Kimito måste jag bara rusa till skogen för att kolla blåbärsbeståndet härhemma. Tyvärr, eller tack och lov är dom inte lika mogna och färdiga som dom stora, rara på bilden. På så sätt har man det framför sig ännu s.a.s. Tiden dom kommande dagarna går till att samla hår på Madicken's. Känner mej jätteförkyld och slut men vi ska hoppas det bara är AC-sviter och luftombytet. Stora omkastningar i tillvaron, från det ena till det andra men Each day a new beginning! Carpe Diem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar