SÅHÅR KUL VAR DET SISTA MORGONEN I KIMITO!! Willson var försvunnen, han hade inga öron att lystra till våra lockrop med. Förgrymmade unge!! Vi sökte och sökte, lockade och visslade men ingen Willson. Till sist dök han doch opp ur ett "nytt dike". Vår lille vite pudelpojke! Min första tanke var att den där känner jag inte! Oh nej, inte nu!! Jag har ryggen halft ur led av allt bärplockande och vänster arm värker av tunga blåbärsämbaret.Vad var där vidare å göra än att skyffla in kräket i duschen. Först trodde jag att hunden var full med blodiglar som inte ville lossa....
Efter ca 1,5 timmar hade vi fått Willson tillbaka, vit och ren, fönad och borstad, doftande ljuvliga CHI-silkesdroppar. Nu återstår att se i nästa vecka då vi återvänder "hem till villa lande" vilket minne Willson har av denna dag. Vi vet i alla fall var vi kan hitta den lilla kraken om den försvinner.
Grattis Heddi och Martti till ert första barnbarn, lillpojken!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar