Tre bilder av fem igen!!

Om inte denna dator lyder mej då jag kommer till Vasa så blir det en ny dator och en snabbkurs i blogghantering mm. Villagrannarna, Hämäläinens hästar fotade jag som hastigast då jag var på väg att träffa Cia och Tätti. Jag som hade hästfobi i unga år kom att älska dessa vackra djur under åren i Kärpe. Vad jag fortfarande har skräck för är att möta ett ekipage i rasande fart på den krokiga Kärpevägen, då dom ofta träningskör just där.
Längs samma väg bor Sirkka som här demonstrerar nyförvärvet "puu-see". Med Sirkka har vi gjort långa skogsutfärder, ofta nära på heldags-bär -och-svamp. Vi brukade ha med kaffe och smörgås, sitta på varsin stubbe och "förbättra världen". Ja, stunderna med Sirkka-sisko blev många och långa. Cia och Tätti som nu uteblev med foto, samt Chris som jag spelat amatörteater med blev och är mina själsfränder. Dom är helt enkelt människor jag alltid kunnat lita på, i alla väder. Dom tycker om mej som jag är, eller rättare; dom tycker om mej trots den jag är. Och jag om dom for ever. det är inte så med alla, nej, ibland har man en känsla av att vänder man ryggen till så har dom glömt ens önskningar eller spridit ut ens innersta inne. Usch vad jag blev sentimental nu. Det jag ville ha sagt var mycket enkelt:
" Ett ljus, en ring och dej som jag har kär.
Det enda paradis som jag begär". Lev och låt leva, vad vet vi och dom, om hundra år!! Bakom holmen på bild ett: Sarfsalö.