Min lilla "nyckelpiga-flicka"

Mitt äldsta barnbarn fyllde 10 år då vi var på stugan i Kimito. Alltid missar man något, nu också trots att man flyttat hem, just för barnbarnen allra mest. Det känns inte bra att vara på fel plats på fel tid, det går liksom inte "ihop ändå" av olika orsaker och olika kalas s.a.s. Men vi hade en underbar gsm-konversation i söndags, så gulligt hon skriver! Ikväll hade vi tänkt åka till den unga damen men det blev uppskjutet. så jag tog min bärkorg och tillbringade några timmar i skogen, strosade omkring och "sög på söndagens funderingar". Vad jag längtar efter att få umgås litet sådär på tumis med dom äldre barnbarnen just nu då dom har så härliga funderingar och tankar. När jag hade "talat" färdigt med flickan råkade jag hitta ett vackert lingonris, som ett omen, eller vad man nu ska kala det för. Det hade inte blivit bär på det riset utan i stället hade dom översta bladen bara fått lingonens färg. Mycket vackert, kommer på inga villkor fram i sin rätta skrud på mitt foto. Dessutom hann det skrumpna ihop aningen innan jag var hemma.
I morgon får jag träffa "Gumma-vännen", det ska bli härligt! Man förstår inte så mycket av vad hon säger men det bekommer henne inte det minsta, hon pladdrar på hon. Så kan det vankas en och annan blöt puss på munnen.
Alla barnbarn är livets efterrätt! Alla ljuvligt personliga, dom bästa som finns för mommos hjärta. Inga kopior endast original.