VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN LILLA FLICKA!!!

Här ännu i väntans tider, Gumma-vännen med gudfar och hans sambo. Mamma och pappa på förlossningssalen. Några timmar senare hade hon en Lillasyster!
Just nu sover man sött, ännu omedveten om morgondagens nya överraskning. Det blir kanske inte som förut direkt, men det är en ovärderlig gåva sen att ha en kamrat, en vän för livet, en syster att växa upp med. Grattis till hela familjen!!!!
Det är ett mirakel när ett barn blivit fött
Ut kom en liten människa
som ingenförut mött.
Ett sådant hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under,
som ännu mäts i gram! Happy mommo och happy J!

I VÄNTANS TIDER.

Köpte mej själv en vit, ren och "lyckobringande" Cyklamen. Vit för att den välkomnar ett litet litet barn till världen, könet ingen skillnad bara allt går bra, och det gör det.Bhuddan bredvid klockan som tickar minut för minut symboliserar tillsammans "spänningen" och dom goda andarnas närvaro. Lyktan som jag fått av min "lill-flicka" brinner med värme i vår hall. Den skall lysa välkomnande för alla de mina som genom dörren kommer "hem" till "mummola". Ute brinner ljus, nu och över helgen. Dom ska brinna för dom kära som lämnat jordelivet, hemma på vår gård nu. När vi vistas i Kimito så bränner jag där. Så många har gått bort, men många har kommit i stället. Det är som det ska vara. Sol Omnibus lucet!

MIN FINA PUDEL.

VILDEN WILLSON- HARDY KID, idag 7 månader och 10 dagar!

Efter ett besök hos hundfrissan idag så är man såhär fin! Det brukar "hålla i sig" ett par tre dagar och så har man bökat och stökat till sig igen och blivit den hund man trivs bäst med att vara. Willson är ingen "pryl" eller näyttelypuuteli på finsk, han finns hos oss för att leva hundliv och för att vi, matte och husse inte ska behöva skrapa varandra bakom öronen. Det som är bra med Willson just nu är den vita färgen som gör att han syns i höstmörkret. Hur det blir sen när snön kommer återstår att se.

En dag i sängen, konstigt förkylningsfenomen.

Plötsligt känns det som benen knappt sku bära, tungt att andas och yr i bollen, som en blixt från ovan. Två , tre alternativ till detta akuta, vad jag kan tänka mej. Ett: allergisk reaktion av hund och katt från gårdagens smådjursklinik med Willson.Hans ögon- och öroninflamation, och i morgon till trimmaren som jag är panikslagen för (skämtsamt). Så finns det orsak att annars också som mor att gå med andan i halsgropen och tummarna upp med knäppta händer... Det sistnämnda tar vi senare. En tripp uppåt längs kusten about litet på en hundra km med råga på skulle jag behöva och verkligen önska mej, men alltid e det något i vägen. Jag kommer aldrig att varken hinna eller orka med det jag verkligen vill å menar. Nu en riktig dunder-sängfösare och så i säng, bättre dag i morgon vad hälsan beträffar, ska vi hoppas. Panadol Hot-Carmolis-Honung från Isnäs= Funccis toddy!

The big boss på väg till söderns sol!

Vi hade en trevlig "ladies evening" på Madicken's i söndags. Färgade hår på varandra och snackade sån't vi inte gör då vi är "normala".

Just nu , snyft, är chef Carina på väg till sol och sommar. Så jag sa till henne med en kram att "nu ska vi dansa på bordet som råttorna då katten är borta"! Men jag hoppas hon, vännin , får en sköön avkoppling i lugn och ro, välbehövligt för aktiv och driftig kvinna som HON!

Varit med Willson till veterinär idag. Ögon och öroninflamation. Som att ha småttingar! I morgon har min största småtting namnsdag, GRATTIS! Lycka till också min "småtting n:o 2" med.......... I'm with you all the time!!

En trevlig lördag med trevligt sällskap.

Kiitti Marianne mukavasta päivästä jonka vietit kanssamme!

I 35 år har vi varit bekanta, nära sådana. Hon, Marianne är min yngsta dotters gu'mor och jag är gu'mor till hennes yngsta dotter. Vi har delat erfarenheter, glädje och sorg, alltfrån blöjsorter, bakrecept, blomskott etc sen ungdomstiden. Nu börjar vi bli gummor med krämpor och det ena med det tredje, men fortfarande kan vi fnittra och fjolla så det förslår. Vi vet att våra "barn" inte vet att vi "levde deras liv själva" för ett ögonblick sedan. Det vet dom först när dom "är där (eller här)". Sku va lika kul å blicka in i livet efter 30-35 år som att ha varit med då ens mamma var about 25! Men i morgon blir det ny hårfärg på hela Madicken-ganget, Ladys evening

En glädje driverhundra sorger på flykten.

"Att lyckas i livet

och att lyckas som människa

blir två vitt skilda saker.

Ty att lyckas som människa

har mer med livsinnehåll och levnadskonst

än med prestation och tekniska resultat att göra" ( Eric Haglund)

Dagens mjuka underverk har inget med tekniska prestationer att göra. Nej, barnet "driver nedstämdhet" på flykten. En av många andra ljuvliga glädjekällor som inte är "tekniskt framställd" Tog fram min mors älskade fredsduvor som hon tyckte så mycket om. För i denna ålder kan komma stunder när man i minnet minns sin mamma av någon anledning mera än vanligt. Av alla kärlekar är moderskärleken den största. Det sägs att "förälskelse är vad en kvinna känner för sin nya hatt. Kärlek vad mannen känner för sin gamla". Love is in the air all the time". Ska ta det lugnt, vila och njuta i helgen, men med tummarna upp.....

Kimito nu, långt långt borta! Hemma igen!

Oj oj oj detta flyttande!!! Packa upp och packa ner! Städa och torka, tömma och fylla väskor, fryslådor, ta till vara blommor, få med dom rätta kläderna.........

Men skönt blir det bara hjärnan programmerats om. Sku ha en vilodag och bara "komma igen" före förvandling från skogstroll till frisör. En efterlängtad liten brutta kommer dock på morgonen, lilla Gumma-vännen. Nå, henne blir man glad av, hon är "kymppi". Det är mommo som börjar bli gammal och trötter, sliten och nötter. "Anden är villig men köttet är svagt".

Skogssäsongen slut för detta år, vi åker nu hem. Hade kärt besök fredag-söndag, Zacha och Elias.

För första gången i mitt långa liv fick jag "sköta" två POJKAR! Det var nog en härlig och aningen fartfylld upplevelse. Vi pysslade en hel del och det blev inga prinsess-tiaror och söta kjolar. Nej det var mest flygande prylar, jetplan och spök-masker, konunga-kronor mm. Vi var dock en stund i storskogen och lyssnade på skogsljud och hittade trattisar som pojkarna plockade ivrigt själva. Bastu och Willson, Hauskat kotivideot. Pasta, glass, godis (sorry mamma!) föll pojkarna bäst i smaken.

Idag tog jag farväl av "mina skogar" med vemod. Men dock med tacksamhet för allt vad skog och natur har gett mej. Inte bara jätteskördar vad bär och svamp anbelangar, utan främst den sinnesfrid som fyller min själ varje gång jag strosar omkring och njuter. Kanske jag passar bäst av allt i skogen, att jag borde ha blivit ett skogstroll.

Det bästa jag blev var när jag fick titeln "mommo"! Så nu hem till de mina och spännande tider väntar där. Jag tar min man i hand och säger; Tack för att du finns i mitt liv och tack för södra Finland! NU ÅKER VI HEM! Kram ti er alla här, spec till Bea för all hjälp med...........Du vet!

Back to normal, Fammo åkte iväg.

Minnen minnen. Då min man åkte iväg med sin mor och jag fixat upp litet i knutarna och passade på att koka en sats pickels igen innan skogen kallade så tog jag några bilder. Inte mycket "nytt att komma med" i vår lilla koja. En del minnen som den lilla gungstolen av Chrisse, på nattygsbordet (skall det faktiskt heta så?? konstigt namn! Eller nattduksbordet? No no!) En koskälla från Kolars bredvid en torkad bukett daggkåpa som Willson inte åt opp då den blommade. Kärleksörten i "moster Emmels" kanna. (Hon var förresten här för en stund sedan med sin dotter B, min mans småkusin). En kall och kal bild av naturen just nu. Igår såg jag tre vitsvanshjortar på åkern utanför, dom kom från Bjensbölevägen, på väg mot träsket här nära. Plockade ett ämbar trattisar och litet frusna lingon. Skogen ALLTID ljuvlig!

"Fammo" i Kimito och Dalsbruk.

"Fammo", Grand old lady mama" eller svärmor Anni. Kärt barn har många namn....

Hon kom, hon är här på sin barndomsbacka Grönkulla, där hon föddes för 101 år sedan. Vi besökte hennes syster Harriet i Dalsbruk som idag fyller 89 år. En lilla-syster hon inte vetat om ens, förrän för 3-4 år sedan. De har samma far som ingen av dom sett. En riktig solskenshistoria på alla sätt och vis! Båda fick den syster dom alltid längtat efter och deras barn nya kusiner. Ja, det borde skrivas en bok om "lill-Anni på Grönkulla". Det skulle bli en best-seller i stil med Maj-Lis Nybergs böcker "Som din dag" och "Barfota väg". Härligt med en snygger svärmor som fyller 102 om någon månad. Jaa, må hon leva!!! GRATTIS moster Harriet! Hälsn till hela familjen G!

Fredag kallt,brrr!

Minusgrader i morse, blåsigt och kallt! Men nu skiner solen och byket på klädlinan fläktar i vinden.

Igår sålde jag tre ämbar trattkantareller för en struntsumma. Men det blir för mycket svamp att fräsa vattnet ur och frysa ner. Tänker köpa ett "Nomination" till mej själv, tokfjolla. Tycker så om dom och så har jag ju tillsvidare 6 st flickebarn. "Mä oon mikä oon, ja muutu en tästä...."

Soligt men kallt i luften.

Idag fyller min vän "Northon-Dukati" år, GRATTIS!! Jag glömde sätta ett kort på posten. Här i Kimito står tiden stilla vad datum gäller. I butiken läser man på "bäst före" och har inte en aning om vilket datum man lever i. Bra om man vet vilken månad!
Som ni ser, Lago di Potten svämmar över nästan, vattnet grått av uppror efter stormen. Skulle vara kul att se svallvågor på lilla sjön. Kärleksörten blommar så vackert! Har redan plockat in en stor bukett som får stå utan vatten och torka. Den är ju så fin som "eternell" precis som syrenhortensian, som vi tyvärr inte har. Snart bär det av till bär, alltså lingon. Dom får man nog söka litet med ljus och lykta nu men goda och söta i smaken av en liten köldknäpp. Trattkantarellerna tar jag på samma gång. Tänker koka en stor sats pickels, den från förra gången sinar katastrofalt. På lördag kommer kära svärmor, GRAND OLD LADY FAMMO. Hoppas hon inte ändrar sig i sista minuten!

Hemma i Kimito

Här är det full storm, på gränsen till orkan har dom lovat. Så av gammal erfarenhet kan man förvänta sig strömavbrott. Som tur är har vi spis att elda i om det går så. När vi kom igår fick vi kämpa med fluginvadering, usch! Det är vi oxå välmedvetna om såhär på höstarna. När värmen i stugan höjs och golvvärmen i WC och duschrum, ja då kryper tusentals flugor fram ur stockarna. Det är bara att lyfta in bagaget, spruta massor med fluggift och fly fältet en rejäl timme. Sen hem och sopa, dammsuga och torka av. På med fläkt och upp med dörrar. Min man glasögon gick sönder till råga på allt! Skalmen av. Kimito optik-affär stängd en vecka p.g.a renovering. Men vet ni vad kära läsare, detta är bara hälsosamt! Utan dylika "problema" skulle man inte sätta värde på det goda i livet. Problem är till för att lösas, inte för att man ska ställa sig på gården och skrika på hjälp. Det gör riktigt gott i en när det löser sig och man varit tvungen att kämpa litet. Jag brukar säga att mina problem är så små att jag måste "skapa problem i huvudet", vilket verkligen är destruktivt.

Flyttning till hem n.o 2 igen.

Dessa minnen, färska som dom "känns" tar jag med mej till Kimito i morgon. Varit en skön helg med Gumma-vännen och hennes mamma trots "höstkrämpor" och trötthet. Men livet är härligt och spännande tider väntar. Ska ta det lugnt och strosa i skog och mark, samla kraft och energi. Datorn har blivit helt råddig, inte sig lik alls, kanske den gamla manicken ger upp snart, så kan hända den får stanna hemma ( för blodtryck och nerver), vi får se. Men alla nära och kära: HA EN BRA HÖST OCH SKÖT OM ER! Allways with you in my heart!

Inspirationen finns, latent, men "orket tryter".

Idag besökte jag Ostajan Onni tillsammans med min kompis Agneta och såg dom första julgransbollarna i glas (för den här hösten). Just nu när jag sakta men säkert försöker eliminera bort allt i vinrött och gammalrosaur mitt hem. Det vimlar av dom färgerna vart jag än tittar. Samma gäller prylar i "guld"- bort, bort! Min bisi kuskade ut den första stora lådan till vårt förråd, tog in en tom likadan till nästa sats. Så har jag säkert lika mycket i kobolt-blått och antik-blått. Någon vän av ljusblått eller turkos har jag aldrig varit. Och jag tror att det man varit, som man för stunden tröttnar på dyker upp senare igen. För mej gällde bara svart och vitt i slutet på 80-talet, sen kom det rosa (livmoder-syndromet) . Efter det kom det blåa med krom, silver..ja Gud allena vet. Sa just på jobbet att om jag sku få välja allt nytt, både hem och inredning skulle det vara jättesvårt. Endera torparstil, spartanskt möblerat, lättstädat och mysigt eller betong, stjärnhimmel, svart, murrigt och spännande. Men jag skulle gärna ha stora rum, högt till tak, stora rutfönster i valv med breda fönsternischer, nästan omöblerat, bara en ljuvlig stor, låg säng mitt i rummet på snedden, bekväma divaner, ett pat tuplakupla-lampor....
Så jag började som sagt på. Svart, vitt, silver, zink och litet gammalt trä. Kanske, om jag lyckas få bort allt i rött så tar jag in ett par ljus i nån färg jag aldrig haft, tex just turkos eller...vet inte. Voj voj med allt bråte. Många vackra ting, ärvda, köpta och gåvor, som man inte ens ser, de dränker varandra "di prylarna".