Idag besökte jag Ostajan Onni tillsammans med min kompis Agneta och såg dom första julgransbollarna i glas (för den här hösten). Just nu när jag sakta men säkert försöker eliminera bort allt i vinrött och gammalrosaur mitt hem. Det vimlar av dom färgerna vart jag än tittar. Samma gäller prylar i "guld"- bort, bort! Min bisi kuskade ut den första stora lådan till vårt förråd, tog in en tom likadan till nästa sats. Så har jag säkert lika mycket i kobolt-blått och antik-blått. Någon vän av ljusblått eller turkos har jag aldrig varit. Och jag tror att det man varit, som man för stunden tröttnar på dyker upp senare igen. För mej gällde bara svart och vitt i slutet på 80-talet, sen kom det rosa (livmoder-syndromet) . Efter det kom det blåa med krom, silver..ja Gud allena vet. Sa just på jobbet att om jag sku få välja allt nytt, både hem och inredning skulle det vara jättesvårt. Endera torparstil, spartanskt möblerat, lättstädat och mysigt eller betong, stjärnhimmel, svart, murrigt och spännande. Men jag skulle gärna ha stora rum, högt till tak, stora rutfönster i valv med breda fönsternischer, nästan omöblerat, bara en ljuvlig stor, låg säng mitt i rummet på snedden, bekväma divaner, ett pat tuplakupla-lampor....Så jag började som sagt på. Svart, vitt, silver, zink och litet gammalt trä. Kanske, om jag lyckas få bort allt i rött så tar jag in ett par ljus i nån färg jag aldrig haft, tex just turkos eller...vet inte. Voj voj med allt bråte. Många vackra ting, ärvda, köpta och gåvor, som man inte ens ser, de dränker varandra "di prylarna".
1 kommentar:
Ett steg i taget.. Alltid kommer man framåt, kanske det är så att det gäller att skynda långsamt ibland för att få det bästa resultatet :)
Kram Jojo
Skicka en kommentar