Om jag blir ihågkommen
Vilken är den bästa gåva du någonsin fått? Ännu bättre - vilken är den bästa gåva du någonsin gett? Kanske erinrar du dej, att den bästa gåvan alltid varit förbunden med givarens hjärta. En gåva som också innefattat en del av givaren själv. Wanda Fulton.
Hon ser litet bekymrad ut, "Gumma-vännen" i sin nya stol. Kanske för att barnstolens trygga sidostöd fattas. Litet otryggt fast mamma står bredvid. Willson ser också ut som han vore så ensam, nyss hade han en kompis, Oscar som han fick leka och busa med i Gamlastan. Hans nya matta har heller inga kanter längre. I trappan en del av de mina, nära och kära. Ja, det känns litet ensamt när allt är över. Men jag suger på minnena från julen som just är över. Snön vräker ner, det är vackert ute. Jag kan tänka mej hur kul det är med nya snowboards och skidor, nya vinterstövlar och kappor m.m. Tvärflöjt hade en önskat sig och blev så lycklig då hon fick den. En stund senare sa hon till mej; "Mommo jag ångrar att jag inte köpte en egen present ti dej!" Jag svarade att det ska hon inte ens fundera på, jag har fått allt jag önskat mej de dagar då mina barnbarn föddes, det räcker för hela livet. Plus att jag ändå fick en massa fina gåvor av självaste julbocken. Snart är det nyår, tiden rinner iväg. Då blir det igen tid för att sköta barnbarn då föräldrarna ska på fest. Alltid något att se fram emot!
Bilderna blev naturligtvis i fel ordningsföljd, slutar här med det som var höjdpunkten-julklappsutdelningen. "Loket-nyckelpigan" här i tomteluvan, mitt första barnbarn, därför "loket" som drar igång barnbarnsskaran. Tvåan som skymmer mamman, min storflicka. Deras minsting ovanför som stött sin lilla näsa just till jul. Sen eller ovanför min andra flickas kök, ovanför en bild av min morfars Amerika-trunk. Första bilden "Gumma-vännen" kallad som bygger puzzle, trött och slut efter allt stohej. Hon hade verkligen ingen vidare lust att öppna någo julpaket idag! Puzzlet räckte tyckte hon. Minsta barnbarnet var inte heller så gladlynt så hon undanbad sig från denna jul-blogg helt och hållet. Vi tar det senare, livet är inte slut då det just har börjat. Men jag har fått vara tillsammans med hela min familj denna jul, blivit bjudenpå så mycket gott att jag borde ligga och inte sitta i skrivande stund!
Tack för alla vackra julkort från när och fjärran! Har själv endast skickat till den närmaste familjen i år. Men hälsar här till några och hoppas hälsningarna kommer fram med "djungel-mobilen", GOD JUL å GOTT NYTT ÅR!! Med värme till bl.a: Anne å Bena, Chrisse å Ingmar, Ann-Gret å Ingmar, Inga å Roger, Gilla å Tore, Marina å Mats, Pia å Bjarne, Anita å Ralf, Carita å Boris, Agneta å Börje, Carina å Johnny, Jojo å Mats, Sara å Sara, Jaana, Sussi å Pelu, Maria å Paija.......ja alla jag känner i Isnäs, Borgå, Sarfsalö, Vasa med omnejd! 
Vi har alla en plats där vi är som bäst, i all vår längtan finns en framtid. Om vi tror att vi kan- så kan vi! Lyckan är anspråkslös - det mesta beror på vår inställning. En smula nyfikenhet håller dig ung. Det omöjliga är ofta det oprövade. Underskatta inte det lilla - det kan vara fröet till något stort. Ingen människa har någonsin blivit vis av en ren slump. Livet är som en cirkus som ständigt drar vidare.
Måste fråga, hoppas på svar, finns det månne någon annan än jag som inte får huset fixat denna jul?? Jag har en total inre kaos, vet inte ut å in på mej själv med denna jul! Men tackom och lovom Herran, min man satte igång med att fixa en liten hylla i vår tambur, bytte ut svärmors tavla mot en spegel som jag haft uppe i andra våningen, Dom vackra konsollerna i järnsmide köpte jag för länge sedan på en Hfors-resa. Dålig fotograf som jag är ser man inte helheten men jag tycker det blev "något nytt". Själv har jag slarvpaketerat in julklappar, utan band med bara namnlappar på, det får heta duga. Mitt "porukka" består av 10 pers med maken medräknad. Om alla sku få 4 paket blev det 40 paket. Nu är det ju barnbarnen i första hand, julen ska vara till för tindrande barnaögon...I morgon ska jag ha äran att få min gamla kosmetolog-kollegas man Ove på klippning, ska bli kul å ses, länge sedan. En vänlig granne, Gun hämtade morotslåda och rotmos som hon lagat själv. Så nog ska vi få jul ännu, vi oxå!
Uppfylld av baby igen!!! Det är inte klokt, det var ju igår som stora-syster Gumma-vännen var lika "mini" som den här lilla kraken. Såå lik å ändå nåt nytt. Jag såg min mor i den ungen, var det månne ett önsketänkande?! Men hur som haver och vem man nu än ser i dom små prinsessorna så är dom verkligen "livets efterrätt", den vanliga frasen. Må alla skyddsänglar vara i farten när barnbarnen är i farten! Fem rara barnbarn-Lycklig mormor, tack för dom orden mitt äldsta barn!
Dagen som varit var varm och mild mot igår. Förutom att idag blåste det i stället. Så e de int ett så e de ett annat. Fick igen litet uträttat i julklapps-problematiken. Om jag hade pengar, jabadaba daba daba daa..... skulle jag köpa gåvor till alla jag tycker om och mera därtill. Jag skulle glädja till hela världen så att alla människor skulle le i mjugg. Jag fick en slant av min make, för att köpa något till mej själv som jag önskar mej (han har sååå svårt att veta). Måste säga att jag förstår honom innerligen väl, jag vet inte heller vad jag skulle önska mej, helt sanningsenligt, jag behöver ingenting. Någon som skulle komma och plocka bort lite grejs i stället. Visst är butikerna fulla med vackra saker, nyttoföremål å diverse pinaler och ny-uppfinningar, men men, inte vet jag. Det jag önskar får man inte för pengar. Hälsa, total sinnesfrid, mera skinn på näsan eller nya ögon att se med. Så är jag nu så in i vassen riker för att jag har dom barnbarna och barna och bussiga fäder till småttorna. Vi får allt se vad jag hittar, jo en matta till köket kanske eller en tyrolerhatt.
Midvinterns nattens köld är hård. Stjärnorna gnistra och glimma... Fyy katten för kölden! Var det inte igår som jag plockade dom sista trattkantarellerna? Vart tar tiden vägen och varifrån denna ohyggliga köldknäpp? Vart har jag förlagt dom varma högskaftade skinnfodrade vinterstövlarna som jag fick av min kära svärmor? Min gamla slitna bredaxlade ankellånga minkpäls, hänger den månne kvar i uteförrådet eller har mössen byggt bo i den? Måste kolla läget, eller sända ut min andra halva, bisin, på spaningsuppdrag i morgon. Såhär kan man ju inte ha det heller! VILL INTE LÄGGA MEJ I FÖRKYLNING OCH SINUIT till julen. Lilla mini-gumman kommer på första ensamma besök på lördadskvällen å DÅ SKA MOMMO VA FRISK! Såhär kall temperatur är tosipaha juttu för oss astmatiker, och många andra med oss. Men på slutet: Det är hisnande vackert med snön å alla julbelysningar.
Oh nej kära läsare, detta är inte mina inköp, bara gamla bilder jag knäppt. Av viss anledning tänker jag inte heller visa vad jag inhandlat. I så fall först när jag fått dom inpaketerade, vilket jag avskyr emedan jag tycker att paket ska vara vackra men mitt tålamod är likamed:"håsande i sista minuten". Hur skulle jag nu hinna med det då jag inget annat tycks få till stånd än i fantasin? " I fantasin är jag den jag inbillar mej att jag kunde ha varit", that's the way it is". 
Plötsligt dök hon upp min nya vän Jojo! Med sig hade hon en goder "kladdkaka" mums, mums. Jag märkte då hon farit hur man på snart 2,5 år (sen vi flyttade upp) plötsligt har en massa nya vänner. Hur viktigt det är att ha några extra nära och kära, som man kan prata med om vad som helst, skratta och skämta med men oxå prata allvarliga "juttuna". Det blir aldrig som man tänkt sig i fantasin att den och den och den behöver jag, eller att den och den och den kan jag inte vara utan om jag flyttar osv. Vissa människor finns alltid, andra kommer och går. Det viktiga vore att man fick tomrummen uppfyllda, att det inga hål lämnar kvar. Men så är det, ödet har säkert sitt finger med i spelet. Visst saknar jag ju många vänner i södra Finland, ex. Cia.........hon är den som finns med dagligen på ett eller annat sätt, konstigt egentligen för vi hängde aldrig ihop dagligdags, men det var s.k. "laatuaikaa" då vi gjorde det. Så med detta menar jag, mest för mej själv, att man ska inte ge opp om livet ibland känns tungt och tråkigt, man vet ej vad som väntar runt hörnet. En dag var det "vännin", en annan "grannin" . Idag var det Jojo!
På äldre dar har jag börjat inse hur viktigt det är att leva i det ständigt närvarande nuet. Förr inbillade jag mej ofta att morgondagen av någon anledning skulle bli ljusare, lyckligare eller tryggare. Min enda verklighet finns här och nu. Jag ska ta ett djupt andetag och slappna av! Kanske, måhända ska det bli Julefrid och barnaglädje. God fortsättning ti er som julstressar!
Nu har lördag bytts till söndag men jag är fortfarande proppmätt efter den goda julmaten på Wallonia. Madicken's Julfest 2009. Vi träffades en stund på salongen, delade julklappar med varandra (jag fick ett sött halsband med rött hjärta), drack lite glögg och njöt av stämningen utan lysrör i taket. Endast Madickens vackra kristallkrona , lampetter, bordslampor och levande ljus. Sen förflyttade vi oss till Wallonia för att där åtnjuta god julbetonad mat som "the big boss" hade förhandsbeställt. Trevligt att sitta å prata, inte bara "hår" utan dittan och dattan. Ja det känns härligt att få känna att man "hör till gänget", vara med i svängen den bekanta, även om det inte är varje dag eller ens varje vecka. Så TUSEN TACK CARINA "VÄNNIN"!!!
Mannen på bilden överst inte precis "återseendets storsensation", sorry Dick, men vi har ju setts kontinuerligt år ut och år in i närmare 35-40 år. Han är mannen bakom frisörernas produkter, spec för vår underbara PTP- permanent (Plant Tonic Perm & andra välkända preparat inom hårbranchen), Dick Rosenlund himself. Bredvid praktikant Sara.
