Hon ser litet bekymrad ut, "Gumma-vännen" i sin nya stol. Kanske för att barnstolens trygga sidostöd fattas. Litet otryggt fast mamma står bredvid. Willson ser också ut som han vore så ensam, nyss hade han en kompis, Oscar som han fick leka och busa med i Gamlastan. Hans nya matta har heller inga kanter längre. I trappan en del av de mina, nära och kära. Ja, det känns litet ensamt när allt är över. Men jag suger på minnena från julen som just är över. Snön vräker ner, det är vackert ute. Jag kan tänka mej hur kul det är med nya snowboards och skidor, nya vinterstövlar och kappor m.m. Tvärflöjt hade en önskat sig och blev så lycklig då hon fick den. En stund senare sa hon till mej; "Mommo jag ångrar att jag inte köpte en egen present ti dej!" Jag svarade att det ska hon inte ens fundera på, jag har fått allt jag önskat mej de dagar då mina barnbarn föddes, det räcker för hela livet. Plus att jag ändå fick en massa fina gåvor av självaste julbocken. Snart är det nyår, tiden rinner iväg. Då blir det igen tid för att sköta barnbarn då föräldrarna ska på fest. Alltid något att se fram emot! Willson pinkade direkt på terrassen i morse. Han trodde sig vara ute i det fria för att snön hade bildat en passlig "pinkhög"till honom genast utanför dörren. Det är att vara bekväm det, för en 9 mån gammal buspojke som Willson är. I natt hade han ätit på ett oljeljus, vänt en matta upp och ner och ätit upp "tvättrådet". Voehan Willson!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar