Mirvan päivä-ONNEA!

"Yksin mies on pelkkä nolla
avioss' on hyvä olla."
Bruden idag var en söt och personlig ung kvinna som vi på Madickens önskar all lycka i världen! Nämnas bör att bilder på bloggen sätts inte in utan samtycke med personerna själva, som visas. Det finns ju människor som inte tycker om att en blogg blir för "intim" eller personlig, men också sådana som blir enbart glada av att "få vara med" på ett hörn i mina "mitt-livs-historia-inlägg".
Så Mirva tyckte att hon gärna ville dela med sig av sin start på denna viktiga dag, hennes bröllopsdag. Det är ju Veneziaden och för prick ett år sedan opererades min sköldkörtel bort. Då var det spännande tider, idag också, men av helt annan karaktär. Nu återstår att vänta och se vad kvällen för med sig då dom STORA SMÄLLARNA sätter igång. Tanken går till lille busen Willson som aldrig upplevt varken villa-avslutning eller nyår. Vår gamle Oliver som nu är borta brydde sig inte ett dugg förra året, men han var stendöv då. Vi har upplevt många "skräcksmällar-aftnar" med tidigare hundar, Nichita, Ferrari och även Oliver som yngre.
I morse ösregn här men nu skiner solen. Ja, villa-avslutning, vi tänker BÖRJA och inte avsluta. Snart bär det av ner till stugan i södra Finland igen på ett par veckor. Det blir lingon och svamp samt Park Hotel, Kottby.
Kirstille ja Pekalle terkkuja! Älkää ampuko liikaa raketteja!

En trevlig fredag bara.

En präktig inflamerad fotvårta- men glad ändå!
Tänk att man får slänga sig in i olika roller nu för tiden! Från att ha varit en fanatisk bärplockare någon vecka och gått omkring i skog och mark med gummistövlar på fötterna (fotvårtan) så är man mitt i händelsernas centrum igen- Magic Madick och Rosenlunds Dick. Hemma hade mannen lagat supergod mat, städat och varit på långpromenad. I morgon en viktig grej-Brudkamning. Må det lyckas och må brudparet leva lyckliga i alla sina dagar........ Ha en skön helg mina vänner!

n

Hemma igen efter en HEKTISK start i Kimito.

SÅHÅR KUL VAR DET SISTA MORGONEN I KIMITO!! Willson var försvunnen, han hade inga öron att lystra till våra lockrop med. Förgrymmade unge!! Vi sökte och sökte, lockade och visslade men ingen Willson. Till sist dök han doch opp ur ett "nytt dike". Vår lille vite pudelpojke! Min första tanke var att den där känner jag inte! Oh nej, inte nu!! Jag har ryggen halft ur led av allt bärplockande och vänster arm värker av tunga blåbärsämbaret.
Vad var där vidare å göra än att skyffla in kräket i duschen. Först trodde jag att hunden var full med blodiglar som inte ville lossa....
Efter ca 1,5 timmar hade vi fått Willson tillbaka, vit och ren, fönad och borstad, doftande ljuvliga CHI-silkesdroppar. Nu återstår att se i nästa vecka då vi återvänder "hem till villa lande" vilket minne Willson har av denna dag. Vi vet i alla fall var vi kan hitta den lilla kraken om den försvinner.
Grattis Heddi och Martti till ert första barnbarn, lillpojken!!!

Brorsan med fru på besök.

Min käre bror Kaj och "syster" Anita, hans fru har varit här på ett snabbesök i samband med en Åbo-resa. Dom kom igår och for iväg för en stund sedan. Alltid lika roligt att ha dom en stund! Vi hann inte med så mycket annat än en titt på Kimito kyrka och gravgård. Det är sånt man börjar visa upp då man blir till åren. Undrar just när "det svängde", i alla fall var det väl det sista man skulle ha kommit på att demonstrera för vännerna i 20-30-årsåldern. Kolla gubbarna på "ljugarbänken" medan gummorna rusar från grav till grav! Solen skiner så denna bloggar-gumma tar nu bär- och svampkorg och kliver in bland älgfluguna. I morgon bär det av till Vasa på en kort tid, sen tillbaka igen. Har en brud som skall friseras på lördag, provkamning på torsdag. Men vi kommer igen, har hittat första trattkantarellerna. Tack kära Anita och Kaj för att ni kom!!! Blodsband är påtagligt kännbart minsann!

Det finns många paradis.

Kimito igen, via Kottby. Idag och igår skogen! Har aldrig sett maken till årets blåbär och vackra otaliga kantareller! Gods gift to nature. Ett paradis finns i Kottby, att ha Svärmor och svärfar. Han fyller 95 om en vecka och då firas 70-årig bröllopsdag, märk väl, Fammo var 31 år då dom lovade varandra evig tro, SOM HÅLLIT! Hon kunde ju ha gift sig 10 år tidigare, galant, men då skulle Faffa bara varit 15 år, hi hi! Stugan i Kimito är oxå ett paradis, så nära den rena naturen! Madicken's ett paradis och själv är jag Eva med bär-och svampkorg! Älgflugorna är ormarna, idag ca 15 st inalles i nackskarvet. Men maken lovade i ett svagt ögonblck att han tar med sin Eva och bjussar på Kasnäs magnifika fiskbord i morgon, Muito obrigado para sempre!

Tre bilder av fem igen!!

Om inte denna dator lyder mej då jag kommer till Vasa så blir det en ny dator och en snabbkurs i blogghantering mm. Villagrannarna, Hämäläinens hästar fotade jag som hastigast då jag var på väg att träffa Cia och Tätti. Jag som hade hästfobi i unga år kom att älska dessa vackra djur under åren i Kärpe. Vad jag fortfarande har skräck för är att möta ett ekipage i rasande fart på den krokiga Kärpevägen, då dom ofta träningskör just där.
Längs samma väg bor Sirkka som här demonstrerar nyförvärvet "puu-see". Med Sirkka har vi gjort långa skogsutfärder, ofta nära på heldags-bär -och-svamp. Vi brukade ha med kaffe och smörgås, sitta på varsin stubbe och "förbättra världen". Ja, stunderna med Sirkka-sisko blev många och långa. Cia och Tätti som nu uteblev med foto, samt Chris som jag spelat amatörteater med blev och är mina själsfränder. Dom är helt enkelt människor jag alltid kunnat lita på, i alla väder. Dom tycker om mej som jag är, eller rättare; dom tycker om mej trots den jag är. Och jag om dom for ever. det är inte så med alla, nej, ibland har man en känsla av att vänder man ryggen till så har dom glömt ens önskningar eller spridit ut ens innersta inne. Usch vad jag blev sentimental nu. Det jag ville ha sagt var mycket enkelt:
" Ett ljus, en ring och dej som jag har kär.
Det enda paradis som jag begär". Lev och låt leva, vad vet vi och dom, om hundra år!! Bakom holmen på bild ett: Sarfsalö.

Pernå, Isnäs, Kärpe

Tre bilder av fem med denna antik-dator som annars också fungerar in slow motion här i södra Finland. Men bilderna visar en del av vår vistelse på "Villa Olin" där jag vistats otaliga månader allt som allt. Den ljuvliga stranden vid bastun (som finns genast till vänster). Ingen bastu i världen doftar som denna, byggd för över 50 år sedan. Villa Senior, gamla villan där vi brukar bo och en bild på Willson som placerat sig mitt i bråtet på soffan. Några helt underbara dagar har det varit att ha fått träffa goda vänner från Isnäs-tiden, samt besöka en av mina favorit-kunder och mycket god vän Doris Leijonqvist i Borgå. Henne skulle jag kunna skriva en bok om, så många fina stunder jag haft tillsammans med henne, även utanför frissans dörrar. En helkväll med vännen Chris och hans gulliga mor Aune, Cia, Tätti, Carita och Boris, Anne och Bena....STORT TACK TILL ER ALLA! Min skogskompis Sirkka och maken Hemmo följde med på en resa till Pockar , Pukaron Paroni. Så sist men inte minst, till allra först Hannah och Bicca, mina kära brevvänner, jättekul att jag fick krama om er en stund. Tack till Pelu & co för att vi fick låna Villa Senior på Oddas! Visar mera bilder härifrån senare. Sarfsalö bro som leder till sommarstugan där Madonna trivdes en stund under sin Finlands-turne. Den "holman" lär ska ha stigit i värde.

Strandviksvillan

Satte in 5 vackra bilder från Strandviksvillan, det vackra restauringen bredvid Strömma kanal på Kimitoön. Tyvärr blev det bara en bild av den goda lax- och räksalladen vi åt ill förrätt på J:s födelsedag samt ett litet angränsande rum bredvid själva matsalen. Den som är intresserad av inredning borde se denna byggnad och naturen runtomkring.Maten utsökt och "lyxig". Man borde som kossan ha fyra magar att placera läckerheterna i. Själv är jag alltid mätt efter 5 minuter och det känns så tråkigt då man vill äta men inte orkar. Borde ha med doggybags överallt men man kan ju inte skämma ut sig med dylikt hamstrande.
Tiden som gått här på ön har jag mestadels tillbringat i skogen, min vana trogen denna årstid. Till österbottningarna kan jag meddela att blåbären här är stora som mindre vindruvor, men oxå att älgflugorna härjar. Dock inga hundratal ännu men småningom...
I morgon, måndag åker vi då till Kärpe, Isnäs, Borgå, Gammalby, Pockar...

Hello Porvoo here I'll come!! På tal om Isnäs, det var där Madonna vistades, hos Poju på Sarfsalö!!

Grattis husse på födelsedagen!

Kaffe på säng, Bengtskärs-bakelse och paket från Löytöhalli, Kimito. Mat, supergott på Kiisan-pirtti en dag på förhand och litet glass med frugan. Ja så är vi då åter på Kimitoön. Kom igår mot kvällssidan, efter den goda maten på Kiisan-pirtti. Här haglade ymnigt och åskade en stund. Gräset till knäna så genast då solen sprack fram och torkade upp litet blev gräsklipparen utsläppt ur lidret. Gumman stack omedelbart til skogs efter en hastig tripp in till "Löytö" och butiken i Engelsby (Angels-village). Hittade både blåbär och kantarell. Tänk att det ska finnas kantareller här men inte i Vasatrakten på samma sätt (utom på torget).Om jag hittar mera och eventuellt slipper till Borgå trots många käppar i hjulet för den saken, så blir det broder Pelus familj som får Stenmo-svamparna.

Jag och Willson önskar vår husse goda dagar! Glada, friska och positiva- day by day!

Frid är den högsta formen av lycka!

"Om du frågar mej varför jag slår mej ner i skogen på berget,
och jag ler och är tyst,
och också min själ förblir tyst och stilla;
den lever i den andra världen som ingen äger.
Där persikoträden blommar.
Där vattnet flyter fram." LI PO (701-762)

Hösten annalkas. Stormvindar börjat tjuta, mörkret börjar falla. Efter en tung dag med världens huvudvärk som jag nästan trodde skulle "ta mej" idag så släppte eländet mot kvällskvisten. Då fick skogen besök av mej igen. Såå vackert, lugnt trots blåsten, underbara skog! Skogen är min bästa vän som bevarar mina hemligheter om jag sådana har. Den här tiden får man plocka i andras fotspår men det är bra. De bär som dom lämnat kvar till mej, som jag kallar "rippeet" är stora och fina. Om jag vore "jag" så skulle jag nu börja sova ute på balkongen om nätterna. Det gjorde jag i tiderna på Strandgatan. Lyssnade på höststormarna de sövande, då vågorna piskades upp längs vågbrytaren. Båtar gled i land med sina vackra lanternor. Känslan av "litenhet i trygghet", precis som i skogarna ger frid i själen på ett härligt sätt.

Gulliga grannen Gun

Snart är det två år sen vi flyttade in bredvid Gun och hennes familj. Oj så det kändes främmande med nya människor, nya ansikten!! Vad jag längtade efter alla dom människor jag räknade som mina grannar. Dessa nya var ju främlingar.
Idag slog det mej plötsligt att Gun är ju min goda vän, trevlig och med ett klingande skratt, något i stil med Tätti-grannen i Isnäs! Gun sköter om och tar vara på vår post, öppnar viktiga kuvert och ringer och meddelar vad som kommit i lådan då vi vistas i Kimito. Vi känner varandra bra och hon är viktig för mej nu. Det har jag nog vetat redan än längre tid men dagens tanke var att om vi nu skulle flytta skulle jag ju sakna Gun alldeles mycket! Nu tar jag henne lika för givet som jag gjorde där nere i södra Finland. Jag hade äran att göra Gun fin i håret då hon skulle på bröllop. Bra att Gun fick se mej "in action" för hon har verkligen sett mej sittande deppig, sjuk och nere på grannterassen. Hon har sett mig genomgå två operationer, konvalesenstiden etc.
Hoppas det är ett lyckat bröllop och att frisyren håller!!
På onsdag bär det av till södra delar av landet. Snälla Gun du tar välan vår post igen?

BL.A KONSTENS NATT och annat blandat

En salig blandning av "konst". Det finns liksom ingenting att visa så det blir att "man tager vad man haver". Jag var en sväng till stan, ensam och allena i folkvimlet på konstens natt. Förra gången var innan vi flyttade till Borgå, så det är säkert 12-13 år sen. Kommer ihåg att jag då inhandlade en stor bukett färgat gräs som sedan gav upphov till ett stort intresse för torkade växter, färgning av dessa och ett evinnerligt samlande av naturmaterial. Då vi var på Villa Olin, svärföräldrarnas vackra sommarställe i Pernå så samlade jag med mej bilen full med gräs, säv, snäckor, stenar. Hemma i Vasa grejade jag som besatt allehanda "konstverk" med limpistol och lack. Köpte eterneller och deko-band.... Vart har allt detta tagit vägen, intresset för att skapa!? Nåja, en del får skyllas på allergi och försämrad syn samt att ALLT HAR SIN TID. Därför blev det ingan "pysselblogg" som jag tidigare nämnt. Har bara en vild längtan till hav och natur, ljumma mörka höstkvällar med lyktor och ljus. Snart blir det två veckor "semester", bort från Vasa. Kimito, men kanske, kanske jag slipper till det ställe där en del av hjärtat mitt befinner sig, Isnäs. Who knows. Det är bara att vänta och se vad som händer. Mina barn och barnbarn är ALLA långt borta snart, på semester. T.o.m GUMMA-VÄNNEN ska vara "turist". Båten på bild är en del av hennes liv, lyckans ost! Kära läsare, var snälla med varandra livet är kort!!!

Vägskäl i livet.

Fågeln högst uppe symboliserar mitt innersta just nu, litet vingbruten, känsla av desorientering och "utanförskap". Det blev så tomt då barnbarnen for, men det var så skönt att ha dom och det kommer säkert nya dylika tillfällen. Blomman ett tack för "cykelförvaring och skjuts en regnig dag". Dom två nedersta bilderna från min vän Sannas skönhetssalong. Sanna och jag var kompanjoner i tiderna, fina tider på många sätt. Det var efter ett stort vägskäl den gången och jag minns dom goda dagarna. Nya vägskäl kom då det var svårt att välja, höger eller vänster? Men "människan spår och Gud rår", ett gammalt ordstäv. Idag heter det väl mera att ; lita och förlita sig på instinkt och intuition. Välja mellan känsla och förstånd då man verkligen är en total känslomänniska. Skulle jag få börja om mitt liv skulle jag vara mera mej själv än jag vågat. Släppa fram min "sprallighet", mitt barnasinne och min längtan till "grottlivet", hav och natur. Jag skulle inreda mitt torp med stenar, ljus och fynd från naturen. Jag skulle slänga ut TV men spela Richard Marx och Bon Jovi så taket lyfte. Jag skulle tro på mina inre intuitioner och sluta kämpa emot. jag skulle vara frisk och fräsch. Jag älskar mina barn och barnbarn, och vi har mycket ogjort ännu. ( Må dom alla, de mina, ha sköna resor framför sig nu i dagarna)! Så har jag ju Mad-house-bossin.
FUNCCIS, BE STRONG!! Kram från Stormskärs-Maija!

Några dagar av glädjefylld tid

tVilken lycka och vilken härlig känsla det var några dagar att ha två ljuvliga barnbarn på "mommo-besök"! Så skönt att gå lägga sig på kvällen och veta att dom sover sött i rummet bredvid i sin egen säng hos mommo! Göra morgonmål till dom färdigt serverat när dom stiger upp.... Vi hann med en hel del trots att tiden gick med blixtens hastighet. Replot bro, Havsfågeln, besöka tjocka släkten och få uppleva den finaste musik- och sångafton. Vi klippte nya frisyrer och fick GLITTER-TATTOOS på Skönhetspunkten av skickliga och trevliga kosmetologen Sanna, som verkligen kan sin sak, vilka behandlingar det än gäller!
Inte att förglömma en härlig båtutfärd några timmar på söndag med kusin "gumma-vännens" pappas fina båt ut till en sommarrestaurang med goda pizzor. Ja, det har varit såå trevligt att ha "stor-småttorna" här. Jag tror att dom har tyckt om att vara här och Mommo har njutit i fulla drag! Willson också, kul, kul!!