Carina tittar ut på snöyran och virrvarret. En ambulans susar förbi med sirenerna på, allt blev så kaotiskt då det nya året just kommit igång. Ena dagen -25 grader kallt, följande -5 grader osv. Man hänger inte riktigt med i svängarna. Willson sitter på soffryggstödet och ser bedrövad ut. Han som älskar att vara ute på gården. Idag har nog inte solen tittat fram som på bilden ovan, den är några dagar gammal. Hoppas vädret lugnar i sig till i morgon då min dotter m.fam ska resa "neråt till våra breddgrader" för att fira morfars födelsedag. Ja, alltid finns det något att oroa sig för om man är så skapt. Finns det inte något påtagligt att rädslas för så hittar man väl ändå något att bekymra sin hjärna med. Huominen on tämän päivän lupaus unelmoida....på finska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar