Den översta bilden får mitt hjärta att slå ett extra slag, speciellt då jag ofta den senaste tiden känt en vild längtan tillbaka till Borgå och Isnäs. Första tiden där, i Renum, Kärpe och sedan Isbo och sist Frimansvägen, oh vilka minnesbilder! Då hade man naturligtvis hemlängtan till Österbotten men det var så fullt av händelser och nya upptäkter att man inte ens hann tänka så mycket. Det blev att lära känna nya människor hela tiden tills man var en del av dom. Det har varit idel prövningar på alla sätt och vis att lämna dessa ställen bakom sej, försöka "komma igen" här uppe. Varje dag och ofta i drömmen går tankarna dit och det är ännu, efter 2,5 år här uppe, svårt att fatta att den tiden är över. Men ikväll då jag pratade med grannen Gun som var bekymrad för att vi inte setts på några dagar så förstod jag igen det där med hur "allt har sin tid". Inte en minuts lugn och ro skulle jag få i mitt arma hjärta om jag plötsligt skulle ha 400-500 km till mina barnbarn, oh no! Så en lyckans ost är jag nog som kan ha kvar en massa goda minnen av tider som varit, samtidigt som längtan efter barnen är stillad. Det att jag haft "hemlängtan" extra mycket till Borgå-trakten beror till stor del på FB. Jag kan ju åter "träffa" en stor del av mina gamla vänner igen, den vägen, härligt! Att läsa deras Pernå-dialekt på skärmen, dii e en riki skööner känslå. Tack "Vännin" för att du "norpa tag i mej här", Gun å alla andra som finns i min närhet! "Du dii opa foto, inga e du storer men slika betydelsifuller gummo"!
Den översta bilden får mitt hjärta att slå ett extra slag, speciellt då jag ofta den senaste tiden känt en vild längtan tillbaka till Borgå och Isnäs. Första tiden där, i Renum, Kärpe och sedan Isbo och sist Frimansvägen, oh vilka minnesbilder! Då hade man naturligtvis hemlängtan till Österbotten men det var så fullt av händelser och nya upptäkter att man inte ens hann tänka så mycket. Det blev att lära känna nya människor hela tiden tills man var en del av dom. Det har varit idel prövningar på alla sätt och vis att lämna dessa ställen bakom sej, försöka "komma igen" här uppe. Varje dag och ofta i drömmen går tankarna dit och det är ännu, efter 2,5 år här uppe, svårt att fatta att den tiden är över. Men ikväll då jag pratade med grannen Gun som var bekymrad för att vi inte setts på några dagar så förstod jag igen det där med hur "allt har sin tid". Inte en minuts lugn och ro skulle jag få i mitt arma hjärta om jag plötsligt skulle ha 400-500 km till mina barnbarn, oh no! Så en lyckans ost är jag nog som kan ha kvar en massa goda minnen av tider som varit, samtidigt som längtan efter barnen är stillad. Det att jag haft "hemlängtan" extra mycket till Borgå-trakten beror till stor del på FB. Jag kan ju åter "träffa" en stor del av mina gamla vänner igen, den vägen, härligt! Att läsa deras Pernå-dialekt på skärmen, dii e en riki skööner känslå. Tack "Vännin" för att du "norpa tag i mej här", Gun å alla andra som finns i min närhet! "Du dii opa foto, inga e du storer men slika betydelsifuller gummo"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar