På torsdagen åker vi då till stugan i igen, Kimito kallar! Det ska bli så skönt! Smolket i bägarn är att jag inte är med "småttorna" på 1:maj i stadsvimlet på torget, ej heller hemma på Morsdag eller barnbarnet C:s födelsedag, men dom accepterar och vill att vi ska vistas på stugan då vi kan. Dom två minstingarna (dom andra med) har jag nyligen kramat om, och hållit i min famn, så det är ju med i mitt hjärta! Undrar just om det inte kommer en dag, då dom två raringarna här på fotona kan förflytta sig med blixtens hastighet från ställe till ställe på ett snabbare sätt än vi nu gör. Tyvärr hinner jag nu inte uppleva det, och det verkar ju horribelt, men med dagens framfart då teknologin går framåt med ilfart....så vet man aldrig. Jag skulle önska det, trots att jag egentligen tycker att mycket gått för fort, men jag avskyr dom långa vägarna, avståndena.
På torsdagen åker vi då till stugan i igen, Kimito kallar! Det ska bli så skönt! Smolket i bägarn är att jag inte är med "småttorna" på 1:maj i stadsvimlet på torget, ej heller hemma på Morsdag eller barnbarnet C:s födelsedag, men dom accepterar och vill att vi ska vistas på stugan då vi kan. Dom två minstingarna (dom andra med) har jag nyligen kramat om, och hållit i min famn, så det är ju med i mitt hjärta! Undrar just om det inte kommer en dag, då dom två raringarna här på fotona kan förflytta sig med blixtens hastighet från ställe till ställe på ett snabbare sätt än vi nu gör. Tyvärr hinner jag nu inte uppleva det, och det verkar ju horribelt, men med dagens framfart då teknologin går framåt med ilfart....så vet man aldrig. Jag skulle önska det, trots att jag egentligen tycker att mycket gått för fort, men jag avskyr dom långa vägarna, avståndena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar