Vet ni goa vänner att vi är som nomader min man och jag! Vi bor två veckor "hemma" och sen flyttar vi "hem", ett flytt på ca 420 km. På stugan i södra Finland stressar vi inte trots att det är där vi har händerna fulla med jobb ute på gården och jag snart flera timmar om dagen i skogen. Där kan man glömma klockan nästan helt, bara leva i nuet. Här hemma i Vasa är det en annan sorts jäkt. Att bo i radhus ger inte densamma känslan som att ha ett litet egnahemshus, hur trevlig lokal man än har. Friheten inte densamma s.a.s. Jobb ibland, trevligt nog, men där kryper prestationsångesten på en och så dom ljuvliga barnbarnen som man gärna skulle rå om och pyssla med, om hälsan och orket skulle vara detsamma som för tio år sen. Egentligen är allt ok och bra, precis som orden;"som man bäddar så ligger man". Jag har bara en tendens att alltid ha dåligt samvete och tycka att jag är på "fel ställe" eller på "rätt ställe men på fel tid". Klurigt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar