Inte är det så mycket som händer i ens liv då allt tycks kretsa kring "smått folk" eller nån tillfällig arbetsplats, eller stugan i Kimito. Men detta är mitt liv och vad som händer mej. Helt klart kommer barnbarna på första plats i viktighetsordning, så varje gång jag ser dom eller får sköta dom så ska de fotograferas. Jag som smålog åt folk som visade upp sina plånböcker med en rad av barnbarn att beskåda. Tyckte alla såg likadana ut, mer eller mindre söta. Bloggen börjar också ebba ut småningom (det har jag skrivit redan flera gånger), men ändå vill jag hänga med litegrann ännu. Vet inte om det är för Anita, Agneta, Sonja....eller för min egen skull bara. Visst skulle jag väl ha ett och annat att skriva om, men noll kommentarer ger ingen känsla av feedback.
I a f så har jag och maken haft dessa små "bus-troll" fredag-lördag och det var en stor gåva att få rå om dom en stund igen. Förra helgen var det tre andra lika nära och kära som var på tapeten. Barnbarn är ju små ädelstenar för oss alla som har sådana!!! Kram till er som läser!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar