Kärleken till livet, till dom som står mej närmast, till allt det goda som man bara tar för givet. Ja det får en att stanna upp, allt det där hektiska, onödiga, alla "måsten" som eg inte ens existerar -då, när man verkligen tycker att självaste gnistan slocknar, när man inte orkar kämpa emot längre. När man till ingenting duger, ingenting orkar. Mina senaste dagar har gått i dvala, mest på soffan under en skön pläd, eller i sängen. Någon minut vid datorn för att "kolla läget och vännerna" morgon och kväll. Denna karga utsikt från mitt "datarum" denna årstid, eller från andra sidans balkong, en påminnelse om mitt inre. Nu på bättringen men inte frisk. En sväng in till stan med maken, på vingliga ben (inte maken, utan jag själv) ha ha!! Fort hem igen med "syrsor i huvudet" - soffan!!! Negativt bloggspråk just nu, men kära vänner ni som läser; Det svänger om, det går mot ljusare tider, mot julefrid ochbjällerklang! Det känns så skönt att leva för då får en si hur det går!!!......:))
2 kommentarer:
Hoppas det ordnar sig. Det vet jag ju att det gör, den här höstens "flunssa" har varit envis för många ! Sköt om dej !
Tack Sonja! Vad skönt det sku vara att få sätta sig ner och prata med dej!!! Kram!
Skicka en kommentar