Gagen före smällarna, ughh!!

Alltid så hemskt när det bliir villa avslutning (Forneldarnas natt i Kimito). Samma med nyåret! Våra två hundar blir som galna av smällandet. Förra gången, alltså nyåret, hade vi skaffat lugnande medisin till dom från apoteket, men det hjälpte föga. Dom skakade båda två och skulle bara vara i famnen. Vi får sitta med dom tills sista smällarna upphör. Jag skulle aldrig sätta pengar på att skjuta upp raketer, inte på en tätort. Nej, raketerna borde skjutas upp på någon strand som ligger långt borta från boningshus.  När jag blev sköldkörtelopererad för hundra år sedan (var 19 år) så låg en man inne på samma svdelning som hadehaft en raket i fickan som antändes då han rökte i fyllan och villan, faktiskt på villan. Lång väg med båt till en väntande ambulans i Malax. Han blev aldrig mera den han varit, stackarn. Den tiden hade jag ännu ingen erfarenhet av hundar, det blev långt senare. När vi hade vår koja på Kimitoön var raetskjutandet ganska lamt just där så det gick  hur bra som helst. Men nu har vi ingen villa mera utan bor i utkanten av staden. Det oaktat, ha en fin Venetziad!!

Gubben donar, vilket han mest alltid gör.Det blir "lådor" med grs och några stora stenar. Nästa sommar någon blomlåda (kanske ännu i höst).

 Ratten av svärsonen som har båtar som yrke (Sargo-boats)

Till alla mina vänner som läser. Chrisse åtminstone, men kanske Anita, Skäri-Bella....

Snart börjar dom skjuta igen Gilda lilla!