Solsken, Takdropp, vår i luften!

Wonderful morning!! Alldeles underbar vårkänsla! Nästan så man glömmer bort sina bekymmer. Är man en känslomänniska som jag så har man alltid bekymmer, men det får mej att tänka: "Optimisten har lika ofta fel som pessimisten, men han har mycket roligare". Just nu kan jag ana och se framför mej den metamorfos som står inför dörren, eller rättare utanför. Här i Stenmo har vi Stenmoträsket, en sjö alldeles nära men inte så att vi ser det. Men vi hör det alldeles förskräckligt ibland! På våren då alla fåglar anländer, speciellt sjöfåglarna, då brukar vi vara nästan tacksamma över att vara en bit ifrån. Den kakofoni som hörs är nära på störande ibland. Man sku få gå omkring med hörselskydd då tranorna skriar som värst. Men det är jätteroligt att se dom flyga förbi och ibland landa på åkrarna intill vår tomt. Älg, vitsvanshjort, hare och t.o.m någon enstaka räv hör till faunan här. Jag önskar alltid att mina barnbarn ska få upp ögonen för allt detta och det har dom alla en chans till på de ställen dom bor. Bara dom ger sig tid att stanna upp, lära sig och njuta. Lilla "gumma-vännen" har både hästar och höns hos faffa i granngården ute på landet. Helt härligt! Idag ska jag åka in till Saparo och kolla "zink-läget". Dom brukar ha så fina gamla fynd. En fin start på veckan till er alla som läser min blogg, om det nu finns någon sådan därute. QUI VIVRA VERRA!

Kimito, jipii!

Ljuvliga Stenmo, Kimito! Efter en lång och tråkig bilfärd är vi då "hemma" igen. Detta är vårt andra hem, här är man mitt i naturen. Vår tomt kuperad terräng, bergsknallar, stenmurar som min man har byggt och kämpat med nu i snart 5 år. Då blev stugan färdig, 1:a maj 2004. Vi har en liten, vacker insjö (Lago di potten) som min man oxå jobbat mycket med. Stenlagda gångar ner till vattnet mm. En liten gäststuga (Baracco) som förra sommaren fick terrass, alldeles intill lilla sjön. Här på denna backa är svärmor Anni-Alina född och uppväxt hos sina morföräldrar. Redan 1939 flyttade hon till bl.a Viborg efter att ha studerat till farmaceut. Men vi har funnit "våra rötter" här, studerat Kimito historia och kunnat litet sätta oss in i hur det var här då när A-A var en liten tösabit. Själv är jag så imponerad av livet förr i världen. Då morfar fick sin första glödlampa, som bara han fick använda, kanske läsa katekesen högt för dom andra på söndagarna. I ladugården användes brinnande pärtor som belysning. Ja, tiden har gjort sitt, men när jag lyssnat på svärmor samt läst de ljuvligaste skildringar om tiden då för närmare 100 år sen så undrar jag om dom inte var lyckligare förr, på ett helt annat sätt.

GRAND OLD LADY-MAMA

Anni-Alina ska fylla 101 år, på påsklördag! Tänk att man kan bli så till åren och fortfarande vara helt med i nuet. Läsa böcker, lösa korsord och sudoku, gå på teater m.m. Hon tog körkort vid 6o och åkte vattenskidor vid 75, för att inte tala om Lapplandsresor och skidåkning till över 80-årsåldern. Det ska bli så roligt att träffa henne igen! Vi startar om en stund mot Kimito, det blev inte av igår i snöyran. Förkylning på gång men det hör till vardagen i mitt liv. De "e ba å åk" som Ingemar Stenmark sa.

Keramikbollar på klädhängare i buketten

Måste bara sätta in en bild till...,blev så glad över Minnas kommentar och samtal med min kära vän E och hennes dotter M. Elsie har funnits i mitt liv sen jag var 8 år gammal. Som först mammas väninna, sen även min vän, hyresvärd, kund, "stöttepelare" och idag en av dom viktigaste människorna i mitt liv. Vår åldersskillnad har försvunnit, vi kan både skratta och gråta tillsammans, båda lika snara till såväl skratt som gråt. Jag är så glad att Elsie finns för mej här! Och så Minnas mamma Cia-Carita, wau, min bästa kompis "därhemma" i Borgå-faggorna! Have a nice weekend!

Bus-bas-väder och sommartid

Nyss hemkommen från Madicken's i snöigt väder, flingor stora som keramikbollarna här! På väg till Kimitoön i morgon, några dagar. Det var kul att vikariera "vännin" då hon är ute på vift igen. Hade bl.a en trevlig kund, Anne, som var min kund för sisådär 18-20 år sen. Nu bor hon i Sverige men kommer "över" till barn och barnbarn och hade fått veta om mej osv. Det kändes som igår då vi själva var i den åldern som barna är nu. Vart tar tiden vägen? -Det ska bli kul med litet omväxling i vardagen nu före min operation som jag både bävar för och väntar på. Bestämde mej för att inte släpa med mej varken det ena eller det andra i pysselväg denna gång. Annars brukar man ha minst hälften för mycket med och ändå kanske hitta på nåt helt annat att göra. Tänk om någon vänlig själ sku kunna lära mej använda denna dator istället. Flera bilder i grupp, musik, ja en massa annat än själva bloggandet som sku göra det mera intressant. Tar i alla fall med "manicken" och kameran. Om det finns någon som är med mej på vägen, mot all förmodan så "ses vi" i Kimito!

Morgonsol klockan 08.00

Kalt och kallt men löfte om våren! Den bästa tid är nu, kan man väl säga. Här går man litet som på nålar och väntar, önskar att man kunde hoppa framåt ett par veckor med ett skutt. Då sku min operation vara över (förhoppningsvis) och "vännin" i full gång med planering av sin nya salong. Just nu får jag ingenting gjort, pendlar mellan nåt sorts hopp och förtvivlan, glädje och sorg (maniskt depressiv heter det visst?) Det där mitt emellan och lagom, svårletat. Men på söndag blir det Kimito! Wau, det ska bli trevligt! Så en sväng till Kottby och "fira svärmor, 101 år", gulliga, duktiga "grand old lady-mamma"! Hoppas jag hinner en sväng tii Kasvihuoneilmiö, den ljuvliga inredningsaffären mellan Åbo och Hfors. Bekant för någon?? Där blir man galen minsann! (Maken med, ha ha!)

Gåsa-pågen och "hemlig-kannan"

Gåsapågen på gårdagsmuggen i sällskap av en lika gammal te-kanna från mammas barndom. Kära minnen som jag önskar jag visste mera om. Bara för att kunna berätta deras historia för barnbarnen. Grattis Madicken's!!! Min vännin har gjort stora affärer, jippii! Och me and myself and I ska få vara med på ett hörn, som nån sorts "menthor" och "allt-i-allo". Hon, Madame Madicken, kan allt som har med mode, färgningar, inredning, stil etc. Innovativ och framåt, frissa uti fingerspetsarna. Jag har erfarenhet som inte heller går av för hackor, man e ju 70-talsbrutta. Festfrisyrer, brudkamningar, permanenter och min stora passion: klippet! Frisyrplanering till olika ansiktsformer, kroppsstorlek, personlig stil............wau!!

FRISSADRÖMMAR

Denna härliga mugg från Arabia (otydlig på bild, dålig fotograf och kamera) fick min mamma då hon var liten så den är från about 1920-talet. Måste kolla med stämplet nån gång. Mamma föddes i Majstad vid Arabiastranden och hade släktingar som jobbade på Arabia. Muggen måste ha varit mamma mycket kär för man fick inte dricka ur den, endast titt på den utan att röra. "Se men icke röra" sa mamma. Och visst tittade jag! Jag älskade motivet av den lilla flickan som borstar håret på sin docka. Jag antar att det bodde en liten frissa inom mej redan då, eller att tanken föddes med muggen. Sedermera klippte jag håret av varenda eviga docka som jag fick. Jag ville det inte, det blev bara så. Jag kunde inte låta bli. Sen bara fortsatte jag att klippa och klippa, år ut och år in. Senast idag har jag varit framme med saxen.- Baksidan på min ärvda mugg har ett motiv av en liten pojke med morot i hand, kortbyxa med hängslor och en stor gås i släptåg. " Gåsa-påg". Någon som sett eller har en likadan mugg?

Made by hand by me.

En fin dag var det idag! Eftermiddag hos "lillflickan" och hennes lillflicka. Hela familjen hemma, solen sken och den unga familjen funderar på buskar och blomster. Min yngre dotter är så förtjust i alla blomsterkataloger som blir aktuella den här tiden. För dom gäller utsidan nästan mera än insidan. Alla har sina egna drömmar, sitt eget paradis. Djur och natur. In rusar katten, ut slinker hunden, lillflickans prylar överallt. Bara å leka, allt finns till hands.- Halsbanden ovan "bakade" jag på morgonen, satte ihop dom kvällen. I morgon blir det någon timmes don hos "vännin". Tyvärr e hon inte själv på plats, men vi pratar i telefon och skriver sms flera gånger om dagen. Kom att tänka på ett ordspråk igen: "Den enda som misslyckats till fullo är den som aldrig vågat ta risker". Så jag önskar LYCKA TILL!

"Om du bara har ett andetag kvar, använd det då till att säga TACK". -Pam Brown- Jag fick just höra en glad nyhet som jag inte ännu kommer att gå närmare in på men om allt går bra så blir det mera innehåll i mitt liv än vad det har varit på länge. Jag är inte en människa som passar att sitta hemma om dagarna. T.o.m pysslandet och handarbetandet har minskat från den tid då jag jobbade. Svårt att komma igång med någonting, för att inte tala om den ekonomiska sidan. Så kränkande det känns att ha jobbat med eget i hela sitt liv och plötsligt sitta där med en spottstyver i pension minst tio år före den rätta tiden. Värst är känslan att inte längre själv kunna bestämma. Nåja, jag har en besvärlig operation framför, men sen...får man hoppas på en ny " den blomstertid..."

Gumma-vännen, "hatt-mannekäng"

Allt råkar man ut för, som att fotas med olika mössor på. Fotografen ska minsann skynda på om hon ska hinna få en bild eller två. Så har då en helg gått igen, allt går så fort att t.o.m tiden lider. Söndagen var alltid lite deppig förut då man sku på jobb igen på måndag, och det sitter liksom i. En diffus känsla av spänning inför ny vecka. Ändå gillade jag mitt jobb, människorelationerna, ståhejet. Nuförtiden känns det mest som en sorg, att vara arbetsoförmögen p.g.a olika sjukdomar. Det är sånt man inte förstår medan man e frisk. Som tur är så har jag ändå ett ställe där jag kan "rycka in som extra" ibland, det är helt underbart! Att ännu nån gång få känna sig viktig och kanske t.o.m höra att man "är bra". Att nån behöver en, att man duger och kan något. Så har jag ju "gumma-vännen" i närheten och vi e ena verkliga polare.

Borgå igen

Det tog mej minst en halvtimme att få in denna bild så jag har glömt vad jag sku skriva! Lilla "gumma-vännen" sover men jag tycker mej höra nåt prasslande ljud. Vi har gått på skaren i solskenet, åkt omkring på gården i en gammal barngungstol. Ikväll blir det bastu och "ryppytohtori-Rolf" i dansens svängningar.

BARNDOMSTID

oNär jag var liten för rätt länge sedan, var det kutym att barnen inte skulle synas eller höras för mycket. Barn var inte "folk" utan små varelser som lydde helt under föräldrarnas livsstil och deras seder och bruk. Viktigt var att inte visa känslor, det kunde förstöra barnet, göra det bortskämt och högmodigt. Så det rådde en konstig stämning av "icke-tillhörande flocken" som dagens barn tack och lov inte behöver känna av. Nästan så det gått för långt åt andra hållet tycker man ibland, när det tar en halv timme i butiken innan 3-åringen bestämt vilken joghurt man ska handla.- Jag minns en gång då jag sku överraska mamma med städning och ommöblering, intresset för nåt sorts "stylande" hade väckts. Så efter grundstädning möblerade jag om, plockade ihop prydnadssaker i grupper, så dom inte alla stod på en rak linje i bokhyllan.En del blommor flyttade jag bort från fönsterbräden och blandade in dom med övrig rekvisita, gardiner drogs längre ut mot sidorna osv. Oj så stolt jag var! Det blev så mysigt och personligt tyckte jag! Men ve och fasa, det tyckte inte mina föräldrar!! Sätt genast tillbaka allt som det varit! - Det var i slutet på 60-talet. Mina föräldrar var helt OK, dom var som dom flesta andra den tiden. Hur mycket av detta har man månne fört med sig till sina egna ungar? Och vad nytt har man ändå kanske lärt av självaste livet? Who knows.

Kära minnen

"I varje givet ögonblick gör varje människa så gott hon kan, efter sin bästa förmåga-just då!". Eller: "Umgås inte med negativa människor, inklusive dej själv!"
Nåja, datorn en kompis för sej, som jag inte på långt när behärskar, och kommentarerna lyser med sin frånvaro. Igår var jag inne hos "pysselbloggarna" som skulle vara mitt område mera än inredning kanske, men jag kände det som om jag hittat mest scrapbooking och tonåringar. Är litet down bara. Operation på listan och så min lilla Oliver, som för tillfället mår bättre. Bortskämd och ompysslad till max. Ha en bra fredagsafton, till den som kanske läser

Hoppsan!
Börjat blogga och får t.o.m in text å nån bild. Ibland en, ibland en till likadan. Men att få bort bild eller förminska text som blivit för stor, no way, lyckas inte! Så nu tar jag på mej skorna och åker till staden! Innan jag slänger ut daton genom fönstret! Have a nice day!

Don't panic!

Ingen panik förmedlar nallen...men grisen börjar leta sig mot terrassdörren. Hela vintern har den stått inne med kristallkrona på huvudet och fuskgräs på ryggen. Visst sku den vara söt med påskliljor som uppvärmning? Är ingen "gröna fingrar-människa" som så många tycks vara av bloggarna, helst "skrubbväxter" och andra gröna härdade arter. Som yngre hade jag mycket grönt i alla fönster, man sku ju va som andra. De senaste åren blev det både allergier men oxå ett evigt flyttande av och an, då vi skaffade fritidsstuga i Kimito. Då sku alltid min kära vän Carita ta hand om blomvattningan. En gång gjorde hon som min man hade gjort, hon vattnade en fuskblomma. Min man hade lagt ett fat under när det "rann igenom". Carita ringde och sa att hon blev så "i tagren" att hon börja vattna allt som likna grönt.

"Borgå-längtan"

Just nu vill jag vrida tiden tillbaka, till den tid då jag hittade Borgå, som kom att bli "min stad" fr.o.m 90-talets början fram till detta dags-datum (åtminstone i tankarna). Egentligen var det Lovisa som var våran stad men vägen till Borgå var betydligt kortare. Borgå domkyrka, så oändligt vacker, kyrkan där jag gifte mej med "Funckis" yngste son. Min nostalgi beror väl mest på att vår lilla vän, pudel-pojken Oliver som just ska fylla 16 år börjar vara slut och trött. Den lille kraken visar sig tapper och hurtig, men det är nog bara för att inte göra oss ledsna. Så lär dom kunna bete si, di hundarna. Nästan blinder å döver, men duktiger ändå. Nu gäller det för matte och husse.... Så ack, om man kunde vrida klockan att rulla bakåt några år!

"Gumma-vännen"

Idag blev det varken pyssel eller "hårsyssel" utan blöjbyten och annat kul med lilla barnbarnet. Helt underbart för ett mommo-hjärta! Solsken och fågelkvitter alldeles underbart. Tänk att det är en ny vår i luften igen! Men våren för med sig smutsiga fönster, damm som flyger omkring mm mm. Dåligt samvete för allt som inte blir gjort. Bara man hade en trollstav att gå runt med och simsalabim-allt rent och i ordning! Sen när det är full sommar och solen högt i skyn så ser man inte med samma ögon, man vistas mera ute osv. Jag är en skogs-fanatiker och brukar bo i skogen mest hela tiden, fr.o.m liljekonvaljtid till dom sista trattkantarellerna sent på hösten. Då vi bodde i södra Finland blev det till att fajtas med älgflugorna tills man gav upp och dom tog hem segern, tills någon frostnatt kom och räddade en och man kunde gå tillbaka till skogen igen. Här uppe i Ostrobotnia finns ännu inte så mycke älgflugor men dom kommer mer och mer. Så då är det tur att man har vanan inne. Imorgon lite "hårgrejs".

Vännin in action

Nyss hemkommen från Marina Congress Center, Helsinki Hair Open, glad i hågen och mod i blick. Kul var det på Madicken`s igen. Undrar just hur många gånger jag själv vandrat på dom där frisyrfestivalerna, med armarna dignande av tunga kassar. Mest blev det nog Tampereen Hiusfestarit. C hade handlat smycken: GIRLS and PEARLS, wau! Tack för idag, vi ses imorgon!

Blomster för kommentarerna kära vänner!

Så roligt med nya läsare, kanske det ger mersmak till bloggandet. Ute grått och trist men en stund på don tillsammans med "vännin" kommer att göra gott. Sån tur att vi fann varann! Precis som "förr i världen, med Susanna" så har vi ingen åldersskillnad, tycker jag!(?) Må Hankmo-vännerna fort bli friska! Ser fram emot små armar runt nacken!

En kvartett halsdekor, rätt nygräddade.

Vissa dagar kan bli grå, ja t.o.m kolsvarta. Då allt stagnerar och man drar filten upp till öronen. Men en ny tavla blev till och några nya halssmycken. Hittade en betydligt bättre stämpel-låda på Sinooperi. Den har bokstäver gjorda i gel samt en genomskinlig platta att fästabokstäverna på så man ser klart och tydligt vart man "druttar" ner dom. Inte så jättetäckande färg, men man kan bättra på konturerna med tunn tuschpenna. Har varit till loppis och fyndat några billiga ramar, men det får bli en senare fråga. Nu ska jag kika på dumburken se hur vår granne plastikkirurgen klarar sig i "tanssii tähtien kanssa", i Sverige "dansa med stjärnorna". Kram till er alla för "noll-kommentarer"! Men I`m waiting!

Fredagen den 13:de, min operationsdag som inte blev av! Sinuit och antibiotika kom emellan, för hundrafemioelfte gången. Förra hösten togs min sköldkörtel bort i sin helhet så visst är det bra att man råkar insjukna i dessa tider då läkarvetenskapen är långt framskriden i sin utveckling. Dom vanliga förkylningarna dock ett fenomen tills vidare. En tid i mitt liv hade jag en "blå period" , före det en svartvit. Kvarlevor från blå eran har samlats i både wc:n och duschrum eftersom dom var kaklade i antikblått och grått. Helst sku jag ha något annat, tex honung el beige-vitt men vad gör man med allt gammalt nätt och sött som man har (trots att man satt undan mycket i förvaringslådor). Dom söta nallarna en gåva av yngre dottern. Förut satt dom i en marinblå båthalva tillsammans med konstglort sjögräs hängande ur båten. Jag har samlat på mej segelbåtar, fyr (golvstorlek), roddbåtshylla, stenar, trossar, ankare, Marjak Interior-fiskar mm, vattuman som jag är med "lutning mot fiskarna", så har jag identifierat mej som en havsmänniska. Som tur är så har vi en stockstuga på Kimitoön. Där en liten insjö.

Vissa figurer och kära barndomsminnen har följt med mej till detta dagsdatum. T.ex Mickey M och Kalle A. Kommer ihåg att jag haft dom både som leksaker och maskotar, ballonger och glansbilder. Nu finns Mickey hos mej på köksklockan, zinkbricka, dressingflaskor, Lasse Åberg m.m plus dom jag ritat själv som här. Kaj Stenwall en stor favorit med sina ank-motiv. Apor tyckte jag jättemycket om, skulle ha velat ha en egen riktig apa som Pippi. Ibland brukar jag se apan i min lilla pudel Oliver, tro mej! Det har varit en hel del latin "på tapeten". Vi har otaliga apoteksflaskor och burkar med latinska farmaka etiketter. Latin e så vackert även om man inte kan det. Svärfar aptekarn, svärmor farmaceut (fyller 101!) lärde mej i början många blomarter och örter på latin, vackra namn som convallaria màjális= liljekonvalj.

En vacker spegel som jag fått av en underbar vän och kund från Borgå. Vi håller kontakt med varandra Doris och jag, och spegeln är mig kär. Kakburk med tvättpulver, Opium (inte min doft)

Denna söta cykel fick jag och min man av min dotter och hennes man då de bodde i Spanien för många år sedan. Den är gjord av en enda "guldtråd" med fot och allt. Skulle vara något för en pysslare med bra tålamod. Var till Bossom och tittade litet på deras utbud av allehanda romantiska prylar och nu finns det ju massor av liknande "trådgrejs", därför kom jag att tänka på cykeln trots att den alltid står framme hemma. Köpte ett par nya tänger till min smycketillverkning samt stämpelbokstäver från Clas O. Antagligen hamnar dom på mina kort med ordspråk och aforismer. "Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv". Eller "Det e så roligt att leva, för då får en si hur går"...Bland hundratal andra, både kloka och visa, allvarsfulla eller kärleksfulla, roliga och fräcka.

Vi båda...

SVar till min dotter för att lära mej mera om blogginlägg och det blev tvärstopp då jag kom hem. Bara att få in två, tre nya saker tycks vara två för mycket. Men man tar paus, åker och hälsar på goda vänner över en kaffekopp, glömmer datorn ett tag och prövar på nytt igen. Har t.o.m haft mardrömmar om bloggandet. I morgon ska jag "klippa till" litet hår så kanske jag blir normal igen en stund. Men det är jätteroligt att titta in hos er andra som kan det här! Så får man så fina tips från A till Ö. Har blivit så förtjust i alla textningsmetoder med stämplar för att inte tala om väggorden på latin mm. Så nu blir det en Clas Olson-resa inom kort.

Ojdå, klockan har passerat midnatt, så nu var det just "igår". En bra dag som började med litet städning, byta sängkläder, byke....klippte håret av min kompis!! och slutade med att jag var på en "hälsoföreläsning" med mina kusiner på kvällen och sen bastu. Därav den sena timmen. Två st. halsband hann jag med före "AV Sivera och Colostrum". Så underbart det kändes att sitta tillsammans med två nära och kära som man umgåtts med sen man var liten, i etapper och inte kontinuerligt. När man själv bott på annat håll i tio år och sedan kommer "back to basic" så bara är man TIO ÅR ÄLDRE! Men ingenting har förändrats, själarna är evigt unga. Jag kan se mej själv och kusinerna som det var då- vuonna 65. Får nu se vart denna text tar vägen igen, spännande dator. Var det månne lika svårt med mobilen? Har ett minne av att textmeddelandena inte alltid hamnade hos rätt person. God morgon tisdag!

Nya smycken

Smycketillverkningen som pågått så gott som hela mitt vuxna liv tar några månaders paus mellan verserna, sen plötsligt är inspirationen där igen, med "new look", aldrig riktigt lika som förra gången. Egentligen borde jag satsa på en enda modell, bara i olika färger, men det är ju variationen som gör det spännande, inte att "massproducera".

Idag har det blivit helt ny modell på mina halsband, måste göra ett par till och se vad mina flickor tycker. Förr var det enkelt, jag hade egen salong och alltid något "heimlaga" på gång. Folk köpte både till sej själv och som gåva. Man var litet "allas allt-i-allo". Det som gick åt för säsongen, det skapade man. Nu går man mest hemma med "pojkarna" så inte blir det mycket "smycke-demo" och försäljning. Min goda vän Carina har sålt ett å annat på sin salong. Men WAU! I morgon åker jag till 3 barnbarn, min dotter m.fam. småttorna e ljuvliga. Läser någon denna nystartade blogg månne???

Idag har jag mest suttit och tittat ut genom fönstret och ingenting fått "till skott". Tittat på vår lilla muminstuga som finns där bakom rutan i väntan på sommar och "småttorna". En av orsakerna att vi köpte just denna radhuslägenhet efter tio år i Borgå-trakten var just barnbarnen. Har antibiotikakur på gång, sinuit, därav tröttheten. Tomorrow´s a new day!

Inte hinner jag gå ut med Oliver, ej heller kolla på Salatut elämät, datorn tar all tid igen. Börja om från början, börja om på nytt..... Men kära läsare, jag har aldrig suttit vid en dator, endast använt den som skrivmaskin. Min man e inte så "slängd" han heller. Undrar just om han använt den till mycket annat än att betala räkningar med och kollat litet bilar.

Måste visa upp upp ett par av mina minst 20 st mössor och mobil-väskor som jag gjort i vinter. Mössorna är krokade, virkade och broderade. Somliga med pärlor eller paljetter. Ide´n till dessa mössor fick jag i Indien, Goa, för nåt år sedan. Deras var ju av tyg förståss. Har gjort mössor i hela mitt vuxna liv, olika modeller till vuxna och barn. Idag har jag varit och handlat material till nya halsband. Mina kära barnbarn fick mej "på hugget", det är jag glad för.

Av de få bilder jag lyckats få iväg så är dom från andra sidan trappan. Skulle skriva litet om min "nyinspirerade" halsbandstillverkning... men bilden bara smet iväg. Min man sa just att om det blir skilsmässa i detta hem så är datorn orsaken. En liten bild av vår hall, under trappan. Stolen som knappt syns en liten raritet från Kimitoön.

Att göra en blogg är definitivt inte mitt "gebit" har jag minsann fått se idag. datorn är mig mycket främmande och min menthor på över 100 km:s avstånd. På denna bild är jag på "egen mark" s.a.s. Men skam den som ger sig, detta bloggande ska bli kul, få mej att gå igenom gamla prylar, hämta nya ide'er av er andra rutinerade heminredare och mångsysslare. Qui vivre verra!

pysselbok

Under sportlovet hade jag två av mina barnbarn hos mig ett par dagar. Vi pysslade mest hela tiden, gjorde halsband och små tavlor. Här ett par halsband med latinska texter som inte syns på bilden: Carpe diem och Amor Vincit Omnia. Dom har blivit så "inne" igen, latinorden. För ca. 20-25 år sedan lånade jag böcker på latin och skrev upp fraserna i ett häfte. Allt kommer igen förr eller senare.

om mig

Jag är en kvinna i mina bästa år, inte någon ungdom utan mor till två vuxna döttrar. Jag har fyra underbara barnbarn, en man och en liten pudelpojke, Oliver. Jag är mycket intresserad av heminredning, speciellt av att följa med alla fina bloggar som jag hittat här. Tyvärr blev jag aldrig dekoratör som jag drömde om som ung, ej heller något som hade med heminredning att göra. Men intresset hänger med och jag är fortfarande nyfiken på livet. Naturen har mycket att ge och "släpa med sig hem", vem vet, en vacker dag har jag "upptäckt elden". Jag älskar att pyssla, mina barnbarn får mej att känna: "Amor Vincit Omnia".

Pysselblogg

Detta är en blogg som skapats av en mångsysslare med många järn i elden och alltid något pyssel på gång. Kreativitet och skaparanda är ledtråden genom bloggen.

Välkommen att följa med och låt dig inspireras av allt du ser!

Bemvindo a bordo!