Så har vi då varit till Kottby och hälsat på Mor och Far. Alltid underbart att se dom, som att komma hem. Det värsta är att det blir så kort, så oerhört uppslitande i hjärtat att svänga bilen och åka därifrån igen. Jag har tidigare skrivit om den där känslan att "alltid vara på fel ställe", var man än befinner sig. Fammo sa att "varför kan inte alla bo nära varandra, så man kunde slinka in hur som haver?" Det måste vara hårt för dom, gamlingarna som varit vana att resa och röra på sig mera än många andra någonsin gjort, att plötsligt bli sittande på ett och samma ställe och försöka acceptera att åldern tar ut sin rätt. Det känns som igår när dom åkte till England, när dom skidade i Lappland, simmade flera gånger om dagen på villan i Kärpe, besökte Lurens sommarteater eller Lilla Teatern i Hfors mm mm. Fammo har "sticklat upp" hela raden med foton av barn, barnbarn och barnbarnsbarn, sin egen mor och morföräldrarna, som jag skrev om igår. Det går inte att med ord beskriva de upplevelser jag haft med dom kära svärföräldrarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar