Första gången jag steg in i denna inrednings-oas höll jag på att tappa ögonen rent ut sagt. Min man sa att mina ögon blev bara större och större, till runda klot. Omöjligt att med en enkel kamera förmedla det man ser. Tanken nu för tiden går främst till "vännin" däruppe, hon borde komma hit, med lastbil. Eller kanske bäst ändå att hon inte gör det, åtminstone för plånboken.Själv har jag många spärrar i vägen, som platsbrist, tidsbrist och penningsbrist. Man rusar runt ett par varv, suckande, medan hjärtat slår dubbla slag. Sen tar man en kaffe med hembakt munk, tittar sej runt på allt det estetiska man bara sett på bild, eller film, besöker toan, tvättar händerna och åker vidare. Tänker att "nästa gång....då ska jag stanna längre, då kanske jag har vunnit på lotto eller ärvt nån släkting i Amerika som inte finns". Kolla barnens "bollhav", ett hav av mjukisdjur! Hittade ett sprillans nytt ABC på hemvägen från Hfors, nånstans efter tredje eller fjärde tunneln (det var kolmörkt ute), det var också en maxibyggnad med små rara inrednings-attiraljer. Julen på kommande men tyvärr, vi hoppas på bättre tider en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar