Stugan blir då tom och öde igen, Beas söta gran hamnat ut, snyft. Vi kan ju inte ta med den till Ostrobotnia heller. Men den finns i hjärtat och värmer samt på foton."Giv mig ej guld, ej glans, ej prakt
i signad juletid.
Giv mig Guds ära, änglavakt
och över jorden frid". .....Brukade jag sjunga på bryggan i Kärpe mitt i sommaren
efter bastun.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar